Om kören

Sundsvalls Kammarkör - Om kören, historia och kännetecken
Sundsvalls Kammarkör är en blandad kör som startades av Kjell Lönnå år 1965, sprungen ur Sundsvalls Ungdomskör. Kören består av ca 45 medlemmar med olika yrken och bakgrund. Repertoaren är varierande, från traditionellt folklig körmusik till musik skriven av de stora mästarna. Även körsång av underhållningskaraktär finns på repertoaren.

Sundsvalls Kammarkör är en av Sveriges mest välkända körer och har varit en av de flitigast turnerande körerna i landet. Varje år har ett tjugotal konserter genomförts i många olika sammanhang, bland annat den årligen återkommande julkonserten Julton och vårkonserten Caprice. Två väletablerade, men nu avslutade, musikaliska traditioner i hemstaden Sundsvall.

Turnéer utanför landets gränser har gjorts regelbundet och under årens lopp har resorna gått till ett antal av världens alla hörn.

Efter Kjell Lönnås bortgång leds Sundsvalls Kammarkör av Inger Ögren, tidigare sopran och vice dirigent i kören. Inger har en lång tradition bakom sig av sång och musikanteri i både kör, mindre grupper samt som solist och var en av medlemmarna i Kjell Lönnås barnkör i mitten av 1900-talet.


KÄNNETECKEN 

Kören brukar kännetecknas av glädje, variation i repertoaren, professionalitet och utantillsång. Variation i repertoaren var något som körledaren Kjell Lönnå värnade om. Att inte fastna i en särskild genre, inte ens under en enda konsert. Han brukade framhålla att en kör är ett instrument, inte en musiksort.

Professionaliteten kommer av regelbundet övande och det gäller musik såväl som text, men även hur kören beter sig innan, under och efter konserterna. Utantillsången är en självklarhet och hänger tätt ihop med beteendet på scenen. Med notpärmar i handen är det svårare att fokusera på det man som sångare och kör vill uttrycka. Genom åren finslipades allt detta tillsammans med dirigenten. Glädjen kommer framför allt av den samhörighet och trygghet som finns i gruppen.

Körsång är gemenskap. Här berättar några gamla och nuvarande körmedlemmar om sina egna upplevelser av kören genom åren.

Budapest 1991. Vi stod samlade runt Raoul Wallenberg-monumentet och sjöng "Dona nobis pacem" - giv oss fred, giv oss frid. I det ögonblicket fick orden en mening och tyngd som jag aldrig tidigare upplevt.
Rune Danielsson, tenor
För mig är körsång en "kick". En injektion jag behöver. Varje måndag upplever jag genom repetitionen inte bara musikalitet utan också en stimulans som gör att trötthet försvinner och jag far hem vitaliserad. Och samhörigheten och gemenskapen; att fastän vi är så olika kan vi skapa något fint och värdefullt som klingar så bra.
Elisabeth Carlsson, alt
Pirrigt, spännande och helt enkelt alldeles otroligt roligt att få vara med och sjunga för Drottning Silvia i samband med hennes 50-årsfirande. Regeringen och riksdag fanns på plats liksom kungafamiljen med släkt och vänner. Publiken var mycket road av vår annorlunda entré; kören skred in bärande på körpallarna och poppade sedan upp led för led!
Lotta Wadsten, sopran
En underbar söndagsförmiddag, en av de första dagarna i juni. Kyrkan låg inbäddad i lummig grönska alldeles invid stranden, en typisk svensk försommarsjö. Och alla förväntansfulla mänskor som kom från hela trakten för vår skull. Vilken tät konsert. Vad spelar det då för roll att vi hade 70 mil bussåkning framför oss hem till Sundsvall, när dessutom fåglarna i träden mellan kyrkan och stranden gjorde sitt bästa för att värma upp både publiken och oss. Visst kan livet vara underbart ibland.
Stellan Behmer, bas